Chain mail- Skicka vidare

Chain mail- Skicka vidare var en av de bästa böcker jag läste förra året. Till viss del tror jag orsaken till att jag gillade den så mycket var allt det japanska. Boken är skriven av en Japan, Hiroshi Ishizaki (en mycket populär författare i hemlandet), och handlingen utspelar sig i Japan. Japaner är ju faktiskt ganska duktiga på att skriva skräckberättelser, tänk bara på The Ring (eller Ringu som den heter på originalspråk) som skrämde livet ur mig.

Chain mail- skicka vidare handlar om tre tjejer som får ett mail från en fjärde tjej, Yukari. Yukari vill att de tre tjejerna, som inte känner varandra, tillsammans med Yukari ska börja skriva en berättelse tillsammans på en hemsida. De går alla med på det och de tre tjejerna blir tilldelade varsin karaktär som de ska skriva berättelsen utifrån. De turas om att skriva, där den ena slutat tar den andra vid och så vidare. Berättelsen blir mer och mer spännande och tjejerna blir helt uppslukade av den, vardagen försvinner nästan. Men så börjar historien bli allt mer verklig och otäck, vad är berättelse och vad är verklighet?

Det är en obehaglig historia men man sugs med in i den och kan bara inte sluta läsa. Läs!

Svenhammeds journaler

Välkomna tillbaka till en ny termin. Nu fortsätter boktipsandet! Kanske kan vi få se nya medlemmar på bloggen under 2010?

Nu i veckan läste jag ut en bok som var nominerad till Augustpriset, men den vann inte, tyvärr. Jag tycker att det är lite ont om roliga böcker just nu och denna bok kan definitivt klassificeras som rolig! Jag är hur som helst glad att den var nominerad till priset. Boken jag talar om är Svenhammeds journaler och den är skriven av Zulmir Becevic. Han har också skrivit boken Resan som började med ett slut som kanske några av er känner till.

Svenhammeds journaler handlar om Svenhammed Muhammed. Vi får läsa hans dagbok, eller journal som han själv säger, för dagbok skriver bara: 1. Hästälskande småflickor 2. Medelålders kvinnor utan män 3. Tonårskillar med kasst självförtroende.

Svenhammed är inte svensk, trots att han kan svenska bättre än alla svenskar, trots att svenska faktiskt är det enda språk han överhuvudtaget kan, trots att han har bott i Sverige hela sitt liv och är född här och trots att han delvis har ett svenskt namn. Pappan, wannabesvennen, ville att Svenhammed skulle vara svensk, eller ”svensklännig” som han kallar det och därav fick han sitt namn, också delvis uppkallad efter Sven på Soss förståss…

Zulmir Becevic berättar på ett lättsamt och otroligt roligt sätt hur det är att bli betraktad som invandrare, men berättelsen skildrar också familj- och kompislivet, livet som förälskad, livet som vilken ungdom som helst. Fast Svenhammed är ju faktiskt lite speciell!

”Jag har fett sabbat namn- fuck you om du skrattar”/Svenhammed Mohammed