Svenhammeds journaler

Välkomna tillbaka till en ny termin. Nu fortsätter boktipsandet! Kanske kan vi få se nya medlemmar på bloggen under 2010?

Nu i veckan läste jag ut en bok som var nominerad till Augustpriset, men den vann inte, tyvärr. Jag tycker att det är lite ont om roliga böcker just nu och denna bok kan definitivt klassificeras som rolig! Jag är hur som helst glad att den var nominerad till priset. Boken jag talar om är Svenhammeds journaler och den är skriven av Zulmir Becevic. Han har också skrivit boken Resan som började med ett slut som kanske några av er känner till.

Svenhammeds journaler handlar om Svenhammed Muhammed. Vi får läsa hans dagbok, eller journal som han själv säger, för dagbok skriver bara: 1. Hästälskande småflickor 2. Medelålders kvinnor utan män 3. Tonårskillar med kasst självförtroende.

Svenhammed är inte svensk, trots att han kan svenska bättre än alla svenskar, trots att svenska faktiskt är det enda språk han överhuvudtaget kan, trots att han har bott i Sverige hela sitt liv och är född här och trots att han delvis har ett svenskt namn. Pappan, wannabesvennen, ville att Svenhammed skulle vara svensk, eller ”svensklännig” som han kallar det och därav fick han sitt namn, också delvis uppkallad efter Sven på Soss förståss…

Zulmir Becevic berättar på ett lättsamt och otroligt roligt sätt hur det är att bli betraktad som invandrare, men berättelsen skildrar också familj- och kompislivet, livet som förälskad, livet som vilken ungdom som helst. Fast Svenhammed är ju faktiskt lite speciell!

”Jag har fett sabbat namn- fuck you om du skrattar”/Svenhammed Mohammed