Primtalens ensamhet är en vemodig och udda kärlekshistoria. Romanen handlar om två ungdomar, Mattia och Alice, som båda bär på mörka hemligheter. Man får följa deras liv från tonåren fram till 30-årsåldern.
Mattias förståndshandikappade tvillingsyster försvann när de var barn och återfanns aldrig. Det var Mattias fel och han bär på en stark skuldkänsla. Alice skadades i en skidolycka som barn och är anorektiker.
När Mattia och Alice möts, känner de båda att de hör ihop, fast med ett avstånd emellan sig som ingen av dem får överbygga. Barndomens upplevelser har märkt dem och gjort dem oförmögna att låta en annan människa komma dem in på livet. Viljan finns, men inte förmågan. Någon enstaka gång är det nära, men ingen av dem kan ta det avgörande steget att lämna ensamheten.
Alice och Mattia är som primtalstvillingar: två primtal som är skilda åt av ett jämt heltal. Nära men aldrig tillräckligt för att verkligen vidröra varandra.
Den första halvan av boken är bäst, där författaren beskriver Alice och Mattias barndom och tonår. Man ser världen genom deras ögon och upplever den ensamhet som båda känner. Men också den samhörighet som finns mellan dem, om den bara får en chans att komma fram.
Författaren Paolo Giordano är fysiker. Romanen är hans debut som han vann Italiens främsta litterära pris för 2008.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar