Fönster mot kosmos av Dag Sebastian Ahlander

Jag läser inte poesi, men när jag studerade litteraturvetenskap slank några diktverk ner. En poet som jag faktiskt kom att tycka ganska bra om var Edith Södergran. Edith föddes 1892 i Sankt Petersburg, Ryssland och bodde där under sin uppväxt, bortsett från somrarna som familjen spenderade i finska Karelen. Edith behärskade många språk, däribland ryska, tyska, finska och svenska. Hon började tidigt skriva dikter och hennes stil var annorlunda för tiden hon levde i, hon gick helt ifrån den bundna rimmade formen. Flera kritiker ansåg att hennes dikter var rena smörjan medan andra lovprisade hennes unika stil. Tyvärr drabbades Edith precis som hennes far av TBC. Edith spenderade många och långa månader från och till på olika kliniker i Europa. Helt fri från sjukdomen blev hon aldrig, Edith dog 1923, endast 31 år gammal.

Om man precis som jag inte är så stormförtjust i poesi kan man tycka om Fönster mot kosmos ändå, som en fackbok och en skildring av ett intressant författarliv.

Ett smakprov på en Söderbergdikt:

När natten kommer

står jag på trappan och lyssnar,

stjärnorna svärmar i trädgården

och jag står i mörkret.

Hör, en stjärna föll med en klang!

Gå icke ut i gräset med bara fötter;

min trädgård är full av skärvor