Nu har jag äntligen läst Jessica Schiefauers bok Pojkarna som vann Augustpriset för bästa bok i kategorin barn- och ungdom med motiveringen: Med vass och avslöjande flickblick infiltreras Pojklandet. En idéroman som strävar efter att upplösa språkets, växandets och verklighetens gränser. Om kroppen som slagfält och manligheten som drog. Det är en mycket ovanlig bok, den liknar ingenting jag läst tidigare, men oj vad jag fastnade.
Kim, Momo och Bella står på gränsen, de håller på att gå från att vara flickor till att bli kvinnor. Pojkarna i skolan stirrar på tjejerna, kommenterar deras kroppar och trakasserar dem för deras kroppar som förändras. Kim, Momo och Bella vill inte bli vuxna riktigt än utan dröjer sig kvar i barndomen och leker, klär ut sig och dansar i trädgården. De tillbringar också en hel del tid i Bellas växthus där Bella planterar växter som hon köper från jordens alla hörn. En dag kommer en växt med posten som hon inte har beställt, men hon planterar den och den växter fort. När tjejerna tar nektar från blomman och blandar i teet händer något magiskt. De förvandlas till pojkar!
Jag tänker mycket på identitetsskapande och på könsrollerna i samhället när jag läser boken. Det är fortfarande så att tjejer ska vara på ett speciellt sätt just för att de är tjejer och killar ska vara på sitt sätt för att de är killar. Och visst behandlas vi olika på grund av vilket kön vi har. Det finns mycket att diskutera kring handlingen i Pojkarna och jag har fortfarande inte slutat fundera på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar