Berättelser från yttre förorten är små berättelser som består av både bild och text. Bilderna är så fina som bara Shaun Tans bilder kan vara. Jag har tidigare bloggat om Ankomsten, klicka här för att läsa det: AnkomstenBerättelser från yttre förorten och Ankomsten är två så fina böcker att jag nästan inte vill lämna tillbaka dem till biblioteket (men det har jag gjort så klart). Berättelserna är fantastiska och mycket tänkvärda, de stannar kvar i tankarna länge.
Vi får bland annat läsa om en liten utbytesstudent som bor i ett skafferi, två personer som hittar världens ände, strandade sjökor, hur man skapar egna husdjur, och vad som händer med alla dikter folk skriver.
Se Youtube-klippet nedan för att få en känsla för hur berättelserna är.
Tänk dig att du varje dag vaknar i en ny kropp, men du är alltid du, på insidan. Detta är verklighet för En. Varje dag lever hen ett liv i en främmande människas kropp, En hinner aldrig lära känna någon och inte heller kan En känna trygghet, gemenskap eller samhörighet med någon annan. Men så en dag vaknar En i Justins kropp och blir förälskad i Justins flickvän Rhiannon. Fram tills nu har En inte velat störa kropparna hen vaknar upp i, En har levt det liv som förväntas av den kropp hen befinner sig i, men nu när hen mött Rhiannon blir inget sig likt mer och En tar större risker. Varje dag hoppas En att hen vaknar upp i en kropp som finns på rimligt avstånd från Rhiannon för att kunna ta sig till henne, och det gör En, hens förmåga att flytta mellan olika kroppar verkar vara koncentrerad till ett specifikt område i USA. En tar sig till Rhiannon trots att kroppen hen befinner sig i ska vara i skolan, träna, åka på semester och så vidare.
Hur berättar man för någon man älskar att man ”bor” i en ny kropp varje dag? Vem skulle tro på något sådant? Är det överhuvudtaget möjligt för en ”vanlig” person att älska någon som varje dag byter kropp och som aldrig ser likadan ut?
Detta är verkligen en märklig kärleksberättelse och definitivt den bästa jag läst sen David Levithans ”Förr eller senare exploderar jag”.
Boken finns både på engelska, Every day och på svenska Jag, En här på biblioteket. Jag läste den på engelska och upplevde den inte som svårläst. Detta är en bok som är helt omöjlig att sluta läsa och jag ville inte att den skulle ta slut. När den gjorde det ville jag läsa den igen och igen och igen!
Nu ska jag tipsa om ytterligare en dystopi, Divergent. Det har pratats mycket om denna i medier och på bokbloggar den senaste tiden och den har jämförts med Hungerspelen av Suzanne Collins.
Beatrice Roth bor i ett dystopiskt Chicago som är uppdelat i fem olika falanger; de ärliga, de osjälviska, de tappra, de fridfulla och de lärda. När invånarna blir 16 år får de vid en ceremoni välja den falang som de i framtiden vill tillhöra. Detta står Beatrice inför när vi möter henne för första gången. Hennes val är nu att stanna kvar i den falang hon föddes in i, de osjälviska, eller att välja den falang hon innerst inne känner att hon hör hemma i.
Efter valet står Beatrice, som nu döpt om sig till Tris, inför en initieringsfas där hon tvingas slåss mot andra för att få en plats i falangen. Om hon inte lyckas blir hon falanglös och då väntar en mycket osäker och farlig framtid. Men Tris bär på en stor hemlighet som hon måste försöka dölja, en hemlighet som både kan skada och hjälpa henne.
Detta är Veronica Roths första bok i en trilogi. Den andra delen finns än så länge bara på engelska och heter Insurgent, dessa två böcker har tillsammans sålt i 1,5 miljoner exemplar över hela världen. Filmversionen av Divergent går upp på bio under våren 2014.
Divergent valdes till Årets favoritbok alla kategorier och Årets ungdomsbok inom Fantasy & Science fiction 2011 av Goodreads.