Every day/Jag, en av David Levithan

”Varje dag är jag någon annan

Jag är mig själv-

jag vet att jag är mig själv

men jag är också någon annan

Det har alltid varit så.”

Tänk dig att du varje dag vaknar i en ny kropp, men du är alltid du, på insidan. Detta är verklighet för En. Varje dag lever hen ett liv i en främmande människas kropp, En hinner aldrig lära känna någon och inte heller kan En känna trygghet, gemenskap eller samhörighet med någon annan. Men så en dag vaknar En i Justins kropp och blir förälskad i Justins flickvän Rhiannon. Fram tills nu har En inte velat störa kropparna hen vaknar upp i, En har levt det liv som förväntas av den kropp hen befinner sig i, men nu när hen mött Rhiannon blir inget sig likt mer och En tar större risker. Varje dag hoppas En att hen vaknar upp i en kropp som finns på rimligt avstånd från Rhiannon för att kunna ta sig till henne, och det gör En, hens förmåga att flytta mellan olika kroppar verkar vara koncentrerad till ett specifikt område i USA. En tar sig till Rhiannon trots att kroppen hen befinner sig i ska vara i skolan, träna, åka på semester och så vidare.

Hur berättar man för någon man älskar att man ”bor” i en ny kropp varje dag? Vem skulle tro på något sådant? Är det överhuvudtaget möjligt för en ”vanlig” person att älska någon som varje dag byter kropp och som aldrig ser likadan ut? 

Detta är verkligen en märklig kärleksberättelse och definitivt den bästa jag läst sen David Levithans ”Förr eller senare exploderar jag”.

Boken finns både på engelska, Every day och på svenska Jag, En här på biblioteket. Jag läste den på engelska och upplevde den inte som svårläst. Detta är en bok som är helt omöjlig att sluta läsa och jag ville inte att den skulle ta slut. När den gjorde det ville jag läsa den igen och igen och igen!