Själlös- En bok om Alexia Tarabotti av Gail Carriger

I somras läste jag en otroligt kul fantasybok (med superhäftigt omslag) om den teälskande Alexia Tarabotti, en själlös människa som bor i det viktorianska London bland varulvar och vampyrer. Alexia är halvitalienska, ungmö, lite för mullig och frispråkig, något som inte är det ultimata för en ung kvinna under denna tid. Alexia hamnar i den ena trassliga situationen efter den andra och hennes familj suckar över hennes beteende. 

I detta viktorianska London lever vampyrer och varulvar sida vid sida med de människor som är som du och jag. Alexia är varken vampyr eller varulv, hennes själlöshet innebär att hon kan neutralisera de övernaturligas krafter och göra dem ”kraftlösa”. På en bjudning blir Alexia överfallen av en vampyr och eftersom hon gör honom sårbar genom sin beröring kan hon också lätt ha ihjäl honom, detta händer, oavsiktligt. Det tar inte lång tid innan chefen för ROF, Registreringsverket för Onaturliga Företeelser dyker upp. ROF har i uppgift att hålla koll på de övernaturliga samt att utreda brott som begås där övernaturliga är inblandade. Alexia inleder en het affär med chefen som heter Lord Maccon, alfahannen för Londons varulvar. Låter det skruvat? Japp, det är det!

Det är inte ofta jag läser fantasy, det har aldrig riktigt varit min grej, tyvärr, för jag ser ju hur många av er fullkomligt älskar fantasy och sugs in i den där världen totalt. Det önskar jag också att jag kunde. Själlös är väldigt underhållande och innehåller mycket humor, kanske är det därför jag gillar den så mycket. Dessutom är relationerna mellan de fantastiska karaktärerna så otroligt spännande, och kanske var det detta som fick mig att falla som en fura för boken. Jag kunde helt enkelt inte sluta läsa! Jag längtar efter att få läsa de andra böckerna i serien. Själlös är än så länge den enda som är översatt till svenska. Del två kommer i oktober och heter Chanslös.

Själlös är en så kallad steampunk-roman och så här skriver Nationalencyklopedin om steampunk: ”steampunk (engelska; jämför cyberpunk), ångpunk, begrepp myntat 1987 av den amerikanske författaren K.W. Jeter (född 1950), ursprungligen för att beskriva ickerealistisk litteratur som utspelas i en tänkt alternativ historisk, nutida eller framtida värld där ångkraft snarare än elektricitet utgör den huvudsakliga energikällan.”