David Levithans senaste bok utgiven på svenska är En bit av mig fattas där han skriver om tre ungdomars upplevelser, tankar och känslor under och efter 11 septemberattacken. David Levithan bor och arbetar på Manhattan och hans kontor låg ungefär 20 kvarter bort från World Trade Center. Under terrorattacken och även efter samlade David sina tankar genom att skriva ner dem, nu flera år senare har han gått tillbaka till sina anteckningar och använt dem när han skrev En bit av mig fattas.
Vi får alltså följa ungdomarna Claire, Peter och Jasper och hur deras vänskap växer sig stark i tragedin. Claire har en helt vanlig skoldag på high school framför sig, Jasper ligger i sin säng i Brooklyn och sover och Peter skolkar för att köpa en skiva downtown.
David Levithan brukar skriva mycket om musik i sina böcker, så även i denna. På något sätt blir berättelsen i En bit av mig fattas lite mer realistisk och fattbar när något så basic som musik blandas med den obegripliga terrorattacken. När David Levithan beskriver Peters känslor genom att prata om musiken så kan man kanske till viss del ana vad för slags känslor som fanns på Manhattan den dagen:
”Jag vet att om jag trycker på play kommer jag aldrig mer att kunna lyssna på just den låten, jag kommer inte att höra musiken, stunden kommer att tynga ner låten för mycket och jag kommer aldrig vilja minnas det här, jag kommer aldrig vilja vara i det här igen, så jag fortsätter gå utan någon annans ord i mina öron, och all musik tystnar på jorden, för hur ska man kunna lyssna på musik en sådan här dag? […] Den här dagen är en mörk krater. Det finns inte plats för några låtar. Låtarna är fel. Varenda sång är fel. Och jag vet inte vad jag ska ta mig till utan musik”. Sida 49-50
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar