I helgen sträckläste jag Hedvig Anderssons debutroman Bortom världen utanför. Jag tyckte mig ha en känsla av vad boken skulle handla om innan jag började läsa, men när jag läst ett tjugotal sidor förstod jag att jag hade haft fel. Innehållet ska jag inte gå in för mycket på, då avslöjas hela historien. Berättelsen börjar i alla fall med en mörk jordkällare, där sitter Sara, som inte ens vet att hon heter Sara. Denna Sara är helt isolerad från världen utanför, den enda kontakt med omvärlden är besöken från männen som kommer och pratar i tungor till henne. En kvinna kommer också då och då och tvättar henne och ger henne mat. En dag upptäcker Sara ett hål i jordkällaren:”Flickan sträckte armarna högt över huvudet för att räta på ryggen, och det var då hon kände det. En känsla hon aldrig känt förut, från utanför. En vindpust mot fingertopparna. Flickan drog till sig handen, andades snabbt. Med armen sträckt framför sig följde hon sedan vinden till hålet. Lade ögat så nära att fransarna snuddade väggen. Blinkade av en plötslig vattendroppe. Det enda hon såg var en ljus prick…”
Det var länge sedan jag läste en roman som fick mig att så totalt glömma bort min omgivning. Boken finns att låna i biblioteket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar