2010 års ALMA-pristagare

Kitty Crowther från Belgien vann igår årets ALMA-pris (ett pris till Astrid Lindgrens minne) med motiveringen:

”Kitty Crowther är linjens mästare, men också stämningens. Hon förvaltar, förvandlar och förnyar bilderboksberättandet. I hennes värld står dörren mellan fantasi och verklighet vidöppen. Tilltalet är varligt och personligt men verkningarna starka och i sin djupa inlevelse med dem som har det svårt visar hon på vägar där svaghet kan vändas till styrka. Humanism och medkänsla genomsyrar och binder samman hennes konstnärskap”

Fullträff nr 2: Kära Edda av Elen Fossheim Betanzo

Det är inte ofta man upplever att man har lärt känna en karaktär i en bok efter att ha läst sista sidan. I alla fall inte så som man lär känna huvudpersonen i Kära Edda. Jag hade läst en del bra recensioner om denna bok, men om jag ska vara ärlig så hade jag inte alls tänkt läsa den om inte dessa recensioner var bra. Anledningen: omslaget till boken ser ut som ett omslag till en lågstadiebok ungefär. Men oj vad omslaget stämmer dåligt överens med innehållet! Kära Edda är en fantastisk berättelse om en tjej man inte får veta namnet på, som vid sju års ålder hittar kärleksbrev på mormor Eddas vind, adresserade till mormodern. Breven kommer från olika män och vår huvudperson blir förvirrad men fascinerad av innehållet i breven. Mormodern hade förhållanden samtidigt som hon var tillsammans med morfadern! När huvudpersonen håller upp breven framför mormor faller hon ihop och dör. Flera år senare träffar huvudpersonen en kille som hon börjar umgås med, hon börjar tänka mer på kärlek. Mormors brev följer henne genom livet, liksom den skuld hon känner för mormoderns död. Karaktären utan namn känns verklig på alla sätt, jag kände henne när jag läste. Jag skulle kunna rekommendera musik och böcker till henne och jag är nästan säker på att hon skulle gilla det. Mycket läsvärd!

Fullträff nr 1: Jag finns av Maja-Maria Henriksson

Ibland har man tur att få läsa två riktiga fullträffar efter varandra. Jag finns, en debut av Maja-Maria Henriksson, borde alla som går i skolan och alla som jobbar på en skola läsa (och alla andra också såklart). Den handlar om Johanna och bygger på författarens egen erfarenhet från hennes skoltid. Johanna blir mobbad i skolan och i hemmet finns ingen trygghet, för även där blir Johanna nertryck av sin egen mamma. Johanna försöker ”skydda” sig själv genom att intala sig att hon inte finns, hon försöker blunda bort övergreppen. I titeln kan man på så sätt ändå ana något gott. Det är en väldigt stark och hemsk berättelse. Jag blir både arg och ledsen när jag läser om hur lärare väljer att se bort när Johanna behandlas illa. Tyvärr tror jag att detta är verkligheten för många ungdomar idag. Varför inte göra denna bok till obligatorisk läsning för lärarstudenter? Den är inte alls svår att läsa språkligt, men dock otroligt svår på grund av innehållet.

Döden skall du tåla

"Döden skall du tåla" är Karins Fossums tionde deckare med kommissarie Konrad Sejer.

Tillsammans med assistenten Jacob Skarre försöker Sejer ta reda på vem som utsätter människor för makabra skämt i ett litet norskt villaområde.

Det är en varm sensommardag. En ung mamma har lagt sitt lilla barn att sova i vagnen under ett träd i trädgården. Hon känner sig trygg och vet att hon genast skulle höra om något hände barnet. Men när en person smyger fram ur skogen och drar av täcket av barnet märker hon ingenting. Senare hittar mamman barnet helt täckt av blod i vagnen, men läkarna hittar inget sår på den lilla flickan. Någon har utsatt dem för ett djävulskt spratt. Senare samma dag hittar Sejer ett kort utanför sin dörr med texten "Helvetet börjar nu!". Detta är början på en rad underliga och skrämmande händelser i trakten.

Det är så lite som behövs för att människors trygghet ska rubbas. Allt börjar som några pojkstreck, men de som blir utsatta får sina liv förstörda i mer eller mindre grad. "Döden skall du tåla" är en psykologisk deckare som inte ger läsaren svar på alla frågor. Trots att man redan från början vet vem den skyldige är, är det spännande och man känner sympati för gärningsmannen. Han är ingen iskall seriemördare, utan en ensam 17-årig kille som mår dåligt och som desperat önskar att få uppmärksamhet. Men allt rullar på och han kan inte kontrollera händelserna...

What the birds see Sonya Hartnett

Vasagymnasiet har ett bra utbud av engelska böcker och i väntan på de nya engelska böcker jag beställt har jag läst en som jag varit nyfiken på länge. What the birds see är skriven av Sonya Hartnett som fick ALMA-priset 2008, hon var då en för mig okänd författare, men nu har jag hunnit läsa två av hennes böcker. ALMA-priset är förövrigt ett litteraturpris till Astrid Lindgrens minne och enligt ALMA (läs mer på hemsidan: http://www.alma.se/) världens största barn- och ungdomslitteraturpris. Prissumman är på fem miljoner svenska kronor och delas ut årligen till en eller flera mottagare. Jag förstår varför australiensiskan Sonya Hartnett fick priset, hon har ett otroligt vackert språk. Hennes romaner läses därför med fördel på orginalspråk!

What the birds see är en ganska tragisk historia om Adrian som oroar sig för alla tänkbara saker här i världen. Han är rädd för kvicksand, tidvågor, köpcentra och att han ska brinna upp. När vi kommer in i Adrians liv är det framför allt två saker han går runt och funderar på: det stora havsmonstret en fiskebåt fått på krocken och de tre barn som gått till kiosken för att köpa glass men som aldrig kom tillbaka.

Adrian bor tillsammans med sin mormor och morbror, han pratar inte så mycket, han gör alltid som han blir tillsagd och han har dagliga rutiner som sällan eller aldrig ändras. Men allt detta förändras när det flyttar in en barnfamilj i grannhuset. Historien är lite sorglig och melankolisk, men väldigt fin. Man känner med Adrian som är en väldigt realistisk karaktär. Detta är en mycket läsvärd bok med inte alltför svår engelska.

Nabus bok

Nabus bok är skriven av Zizou Corder som egentligen är mor och dotter Louisa Young och Isabel Adomakoh Young, de har tidigare skrivit en trilogi som heter Lejonpojken.

Jag tycker så fantastiskt mycket om böcker som handlar om böcker och det gör Nabus bok som titeln berättar. Ficktjuven Lee som lever i London år 2046 ”råkar” sno en bok från ett antikvariat där han slinker in efter att ha rånat en kvinna på hennes väska. Lee förstår inte vilken värdefull bok han har stulit förrän han sätter sig ner med den i kloakerna under Londons gator. Nu börjar ett spännande äventyr!

Lee är dyslektiker, han kan alltså inte läsa, men när han öppnar boken börjar den tala till honom. Boken berättar att den existerat i tusentals år och att den innehåller varje berättelse och legend som någonsin berättats. Det fiffiga är att när en person öppnar boken får han eller hon höra den berättelse som intresserar honom eller henne mest. Varje gång boken öppnas innehåller den en ny berättelse. Lee blir helt uppslukad av alla de berättelser boken berättar för honom och Lee lovar att han ska ta hand om boken så att den inte hamnar i orätta händer. Det finns nämligen personer som vet om bokens existens och som ser att det finns mycket pengar att tjäna på den. Dessa personer drar sig inte för att mörda för att lägga vantarna på den magiska boken.
En mycket spännande bok som rekommenderas varmt!