Det är inte ofta man upplever att man har lärt känna en karaktär i en bok efter att ha läst sista sidan. I alla fall inte så som man lär känna huvudpersonen i Kära Edda. Jag hade läst en del bra recensioner om denna bok, men om jag ska vara ärlig så hade jag inte alls tänkt läsa den om inte dessa recensioner var bra. Anledningen: omslaget till boken ser ut som ett omslag till en lågstadiebok ungefär. Men oj vad omslaget stämmer dåligt överens med innehållet! Kära Edda är en fantastisk berättelse om en tjej man inte får veta namnet på, som vid sju års ålder hittar kärleksbrev på mormor Eddas vind, adresserade till mormodern. Breven kommer från olika män och vår huvudperson blir förvirrad men fascinerad av innehållet i breven. Mormodern hade förhållanden samtidigt som hon var tillsammans med morfadern! När huvudpersonen håller upp breven framför mormor faller hon ihop och dör. Flera år senare träffar huvudpersonen en kille som hon börjar umgås med, hon börjar tänka mer på kärlek. Mormors brev följer henne genom livet, liksom den skuld hon känner för mormoderns död. Karaktären utan namn känns verklig på alla sätt, jag kände henne när jag läste. Jag skulle kunna rekommendera musik och böcker till henne och jag är nästan säker på att hon skulle gilla det. Mycket läsvärd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar