Delphine de Vigan är en fransk författare och hon har bland annat skrivit No och jag, en bok jag tidigare skrivit om på bloggen och som jag tyckte väldigt mycket om. Jag blev inte besviken nu heller, Underjordiska timmar var väldigt fin, trots det allvarliga ämnet.
Mathilde är änka och har tre barn som hon bor tillsammans med i Paris. Hon har arbetat på samma företag i åtta år och har alltid varit väldigt omtyckt. Men plötsligt börjar något att hända. Utan att Mathilde till en början märker något har kollegorna och framför allt chefen börjat ignorera Mathilde. Chefen, vars högra hand Mathilde en gång var, slutar att bjuda in henne till möten. Allteftersom tiden går får hon mindre och mindre arbetsuppgifter och hon blir förvisad till en liten städskrubb då en praktikant tagit hennes kontor. Nu sitter Mathilde i skrubben och vet inte riktigt vad hon ska göra. Hon sitter och låter tiden gå.
I en parallell berättelse får vi möta Thibault, en akutläkare som jobbar i Paris och som lever i en vardag av andras lidande och ensamhet. Han älskar en kvinna som inte älskar honom.
Underjordiska timmar fängslade mig verkligen och jag tvivlar inte på att vuxenmobbning kan gestaltas som för Mathilde. Under läsningen lider man med henne och man önskar att hon ska få krafter att stå upp för sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar