Detta är Ulrika Lidbos tredje bok, hon har tidigare gett ut Decembergatans hungriga andar samt Farsta fritt fall som jag tidigare bloggat om. Jag gillar Ulrikas böcker väldigt mycket och jag måste säga att Inte vatten värd är hennes hittills bästa! Jag läste ut den på en dag.
Edith som är bokens berättare har länge varit kompis med Lucinda, men när Lucinda kommer tillbaka från USA skaffar hon sig nya vänner och Edith i sin tur har under tiden Lucinda varit borta lärt känna Sigga, en tjej som har bott hos Ediths familj som fosterbarn. Sigga är inte accepterad i skolan, hon är tjejen man inte ska umgås med och nu vill Edith inte bli sedd tillsammans med henne. För att bli accepterad av Lucinda och hennes nya vänner hänger Edith med på allt elakt som tjejerna gör. För att vinna Lucindas gillande än mer gör Edith något hemskt, hon berättar Siggas mest privata hemlighet.
Efter en klassresa på Gotland är Sigga spårlöst försvunnen. Istället för att berätta för läraren att Sigga är borta skriver de en lapp med informationen att Sigga åkt hem på grund av sin sjuka mamma, de undertecknar med Siggas namn och ger meddelandet till läraren. Edith är livrädd för att Sigga kanske kan ligga död någonstans i skogen och att allt är hennes fel. Vad har hänt med Sigga? Edith dagdrömmer och drömmer mardrömmar om Sigga. Hur långt är det värt att gå för att bli accepterad i ett kompisgäng?
Detta är en viktig och mycket bra bok om mobbning. Jag kan rekommendera denna bok till både vuxna och unga, killar och tjejer. Ulrika Lidbo har ett mycket bra språk och boken är lätt att läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar